beaten paths

Fick ett saftigt svängigt handryggsslag i ögat inatt. Det var från en tant som var arg. Det kändes som att slaget gick genom både hornhinnor och irisar, rakt in i stigbyglar och seldon. Jag såg till hälften bara tårar i ungefär två timmar. Det bultar fortfarande, ögat, och latar sig en aning vid blinkningar och snabba tittar åt sidan. När jag kikade i spegeln skrämdes jag först av hur illa röd ögonvitan var. Sen upptäckte jag att det andra ögat hade exakt samma kulör. Då tänkte jag att det kanske inte var så farligt.

il spoeze

Men i övrigt drömmer jag mest spökisar. Inte så förtvivlat förvridna som för några år sedan, men jag är ändå rädd. Igår var Alex Schulman plötsligt här och agerade medium. Jag hade poltergeistproblem nämligen. Alex satt i soffan och berättade hur mitt liv såg ut, och det var ju snällt av honom. Fast jag visste redan hur mitt liv såg ut. När jag frågade vad alla elaka andar gjorde hemma hos mig sa han bara att det hade han ingen aning om, för de bara hånskrattade och blinkade i glödlamporna när han försökte tala med dem. Då frågade jag min bror om jag inte kunde få sova hemma hos dem ett tag och han skrattade liksom uppgivet och sa att det fick jag visst. "Men där är det ju ännu värre aktivitet vet du väl?"

Det är väl märkligt att jag så ofta ska hamna med lea döingar när jag blundar? Sen var det en gubbe som dött på mitt jobb. Vi satt i personalrummet och pratade om honom när en träbänk började skaka och låta. "Nu är han här", sa en av kvinnorna. Sen började han gå i korridorerna med sin rollator som vanligt. Men han var inte som vanligt för han var död och till hälften blå. Han öppnade dörrarna till andra gamlingar och gick in till dem. Ingen kom undan, vi var inlåsta allihop. Mitt ibland oss hasade en illasinnad gubbe med åskgula ögon och fipplade med dörrvreden fast han inte fanns.