barn

Jag har varit barnvakt i några dagar. Jag har inget handlag med barn. De är så barnsliga, barnen. "Vad barnslig du är" kan jag säga och då svaras det "Jamen jag är ju ett barn", vilket förmodligen är sant. Även om det stämmer att de är barnsliga för att de är barn så kvarstår faktum att de skriker hela frukosten om blää gröt och tittapåmejs. Sen ritar man kanske med tuschpennor och då har man alltid den färgen i handen som just då är livsnödvändig för någon annan. Sen bakar man kanske småkakor och då blir det osämja för att en får hälla sylt och en annan vispa grädde och så säger de att man är orättvis. Sen är det lunch och ingen tycker om en enda smak på den. De leker hatt med plättarna och låtsaskräks och sträcker tungan åt ens konversationsförsök. Sen drämmer de ens huldade majlittelponnys in i väggar och nyper varandra och ligger på golv och skriker. De grinar och hackar på orden för att man försöker dra på dem tjocksockar innan man går ut. Därute grinar de och hackar på orden för att fötterna fryser till små snowjoggersblock utan tjocksockar i vintern. De gräver ner sina vantar i snön och skriker höga C:n för att händerna blir kalla därav. Sen äter de ingen middag för den är äcklig och säger att man är dum och börjar grina för att man blåser ut stearinljusen. Sen, efteråt, när man är vänner ett slag och bygger värsta kojan med både kuddar och filtar och ljus som ändrar färg, då börjar de prata om "läppstiff" mitt i ens spännande historier om Pyramos och Thisbe eller Tors falkhamnsstöld. Sen är de sura och vill ha julmust. Sen ska man lirka dem till tandborstning då de bara biter i borsten och sörplar skalmantandkräm. Sen måste man tvångstvätta deras snoriga, kakaoiga, tårade, smältisiga kinder. Sen lura på dem en nattblöja och sjunga "Bä, bä vita lamm" på fel sätt i ungefär en halvtimme innan de somnar. (Fast det var inte sant för trots protester kör jag den här repertoaren utan att vika mig: 1. Bäbä 2. Hela vyssan lull 3. Skynda hem till Jenisej 4. Märk hur vår skugga 5. Oy Moroz 6. Grimas om morgonen 7. Allan Edwalls nattvisa. Där nånstans sover di. Jag har ett extranummer också, vid minsta tecken på fortsatt vakenhet. Det är Bellmans "Drick ur ditt glas". Den är rätt otäck så man får ju faktiskt hoppas att de inte hör den. Nå. När de väl sover. Oh herregud vad söta de är då! Små snusande rosenmunnar och runda magar och ögonfransar över kinderna. Små öppna händer över huvudets lilla guldskimrande lugg, ojoj. Då får man ligga och fundera på allt man gjorde fel under dagen. Nästa dag ska man vara bättre. Om de bara inte vore så barnsliga, barnen.

vorpadres

Jag har skrivit om min farfar och min mormor och mest av alla om min mojfaj. Men FARMOR har jag med intet ord rört hittills. Vilket är märkligt eftersom farmor är den jag beundrar mest. Farmor Britta i Ringsta, vilken kvinna. Britta är en numera åttiofemårig dam med varma händer och kaffe med doppa åt alla. När jag skriver alla menar jag alla. Farmor ser det goda i varenda till vardagen småonda människa. Hon ser ljuset i dem om än det må flämta till halvrök. Hon ser ljuset; intet annat än ljuset. Aldrig har jag hört henne yttra ett ont ord om en annan människa, inte ens på skoj. Det värsta jag hört henne säga är ungefär: Jaa, joo, hu kan ju va litte knepu iblant kansche (ja, jo, hon kan ju vara lite konstig ibland kanske). Farmor ser glädje i det mesta. Hon skrattar så hon viker sig åt sina egna misstag med teknik och kaffekokning och vad som helst. Hon är åttiofem och har skaffat både dator och digitalkamera och det är inget krångel. Hon går på japansk meditation, bowlar, gymnastiserar, skjutsar tanter till bingos och danser och kyrkor. Än i vinande snöstorm, än i sommarhetta. Hon inleder trivsamma samtal med vem som helst. Hon travar ved och går med röjsågen och plockar litervis med smultron och odlar blommor blommmor blommor. Ingenting är för svårt eller gruvsamt för farmor. Är något krångligt tar det måhända lite mer tid, det är allt. Hon är pigg på allt nytt, går in i allt och alla med vidöppna sinnen.

Jag känner ingen som farmor. Hon äger inga baktankar. Hon insinuerar aldrig något. Hon gör ingenting på bekostnad av någon. Hon talar mycket om folk, men då berättar hon om deras frikostighet, skönhet, charm, förmåga att måla, sjunga, väva, skoja, laga mat. Deras rara sätt, mjuka röst, tokiga upptåg. Farmor är något så fridlyst som GOD. Hon är en kraft att räkna med, inte för att hon sätter sig över folk, utan för att hon sätter sig bredvid. Farmor gör världen bättre genom sitt sätt att vara, genom att ge alla en chans och se alla för vad de är.

Hon är fenomenal när det gäller hanteringen av ledsamheter också - öppen med sina tårar och sin smärta. Hon gråter utan att torka kinderna och tårarna faller på bordsduken. När det efteråt känns något bättre ler hon åter med sin bruna blick och plockar upp gnistan från golvtiljorna igen. Man kan luta sig mot hennes axel bli struken över ryggen än idag och det känns lika bra nu som nånsin förr.