vorpadres

Jag har skrivit om min farfar och min mormor och mest av alla om min mojfaj. Men FARMOR har jag med intet ord rört hittills. Vilket är märkligt eftersom farmor är den jag beundrar mest. Farmor Britta i Ringsta, vilken kvinna. Britta är en numera åttiofemårig dam med varma händer och kaffe med doppa åt alla. När jag skriver alla menar jag alla. Farmor ser det goda i varenda till vardagen småonda människa. Hon ser ljuset i dem om än det må flämta till halvrök. Hon ser ljuset; intet annat än ljuset. Aldrig har jag hört henne yttra ett ont ord om en annan människa, inte ens på skoj. Det värsta jag hört henne säga är ungefär: Jaa, joo, hu kan ju va litte knepu iblant kansche (ja, jo, hon kan ju vara lite konstig ibland kanske). Farmor ser glädje i det mesta. Hon skrattar så hon viker sig åt sina egna misstag med teknik och kaffekokning och vad som helst. Hon är åttiofem och har skaffat både dator och digitalkamera och det är inget krångel. Hon går på japansk meditation, bowlar, gymnastiserar, skjutsar tanter till bingos och danser och kyrkor. Än i vinande snöstorm, än i sommarhetta. Hon inleder trivsamma samtal med vem som helst. Hon travar ved och går med röjsågen och plockar litervis med smultron och odlar blommor blommmor blommor. Ingenting är för svårt eller gruvsamt för farmor. Är något krångligt tar det måhända lite mer tid, det är allt. Hon är pigg på allt nytt, går in i allt och alla med vidöppna sinnen.

Jag känner ingen som farmor. Hon äger inga baktankar. Hon insinuerar aldrig något. Hon gör ingenting på bekostnad av någon. Hon talar mycket om folk, men då berättar hon om deras frikostighet, skönhet, charm, förmåga att måla, sjunga, väva, skoja, laga mat. Deras rara sätt, mjuka röst, tokiga upptåg. Farmor är något så fridlyst som GOD. Hon är en kraft att räkna med, inte för att hon sätter sig över folk, utan för att hon sätter sig bredvid. Farmor gör världen bättre genom sitt sätt att vara, genom att ge alla en chans och se alla för vad de är.

Hon är fenomenal när det gäller hanteringen av ledsamheter också - öppen med sina tårar och sin smärta. Hon gråter utan att torka kinderna och tårarna faller på bordsduken. När det efteråt känns något bättre ler hon åter med sin bruna blick och plockar upp gnistan från golvtiljorna igen. Man kan luta sig mot hennes axel bli struken över ryggen än idag och det känns lika bra nu som nånsin förr.