syrligt

Det är vid tillfällen som dessa som jag saknar skunk något bedrövligt. När man är sur som Tudor. När man som jag vill sitta uppe och känga och svänga ihop orden såpass att man som jag vid nöjd inte är precis lika sur längre. Men skunk är död, skunk är död och skunk har rosslat ett bra tag. Det är fint för skunk att skunk är död, men frågan är var jag nu ska lägga alla mina storvulna känslor. HAH?! Fan vad sur jag är. Ge hit en träpinne så jag inte gnekar tänderna till pulver. TACK.