Av pur slump hittade jag Mathieu på fejsbock, en person jag helt tappat bort ur minnet, konstigt nog. Det var så väldigt märkvärdigt med denna Mathieu för han:
1. Rökte inte
2. Drack inte
3. Tog inga drogas
4. Hade aldrig legat med någon
Jag blev såklart helt bananas av det dära - en sån rasande grann och hesröstad och lockhårig och brunhänt liten sak på 20-21 med vippiga fransar och såna där jädra franska läppar som gick miste om allt detta goda. Hah? Alla var speciellt fascinerade av det här att han ALDRIG HADE LEGAT MED NÅGON. Ville han inte? Kunde han inte? Han var ju en sån öh, gräddig eclaire? Ja, Mathieu satte griller i huvudet på folk. Han var inte religiös. Han var inte tråkig. Han var INTE ful. Han var inte blyg heller. Direkt. Snarare rävig. Han ville bara VÄNTA sa han. På den rätta? HA! Hursomhelst så blev jag alltså kollrig när han kom uppför trapporna. Jag strök efter väggarna och sköt formliga lystnadssalvor ur ögonen mot honom. Började vingla lite på ena foten och pluta med truten. Hängde över trappräcket och log så skälmskt jag kunde. Satte mig ooonödigt nära och bad honom förklara i detalj hur man skotar hem en surfbräda. Mitt hjärta slamrade i bålen som om jag varit på festival, jag kunde inte styra över nåt. Han i sin tur brukade svälja, få väldigt snygg rodnad på kindbenen och bli dimögd under såna här sk attacker. Attacker var nog just vad de var faktiskt. Det kändes som om vi krigade i all hemlighet, nåt som inte syntes på ytan och som aldrig låtsades om, men som var mycket påfrestande. Vi pratade mycket, om Paris eller Godard eller vadfan som helst, men under orden pågick detta retsamma och plågsamma spel. Jag tror faktiskt att han var sögen på riktigt, för han tittade mig alltid på tok för länge i ögonen tvärsigenom alla rum och skalv på handen. Jag tror att jag var sögen på riktigt. Men Mathieu vek sig aldrig. Han fortsatte att sätta sig nära och andas sexigt, men det var så långt det någonsin gick. Och har inte blomman plockats av någon värdig så står den väl kvar på ängen än.
torsdag 15 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar