inte

Jag börjar bli stinn av att bli bortvald. Det bortvalda är en rostig tråd genom hela min existens och visst begriper jag att om mönstret är konstant så ligger felet hos mig. Men ingen berättar nånsin vad felet består i och själv ser jag det inte. Så tydligt. Tvärtom höjs jag till skyar och åsar och klippsprång och sedan står jag ändock i pannrum allena när alla glimögda har stuckit med mina kompisar.