torsdag 18 november 2010
the owls are not what they seem
Sju ugglor glider runt här. Man ser bara deras vita bröst och vridna huvuden i mörkret. Jag låg på volvons bakruta och bara stirrade upp bland dem. De kommer så nära att man ser deras runda rovögon, men de är så tysta att jag aldrig skulle märkt dem såvida inte hunden gjorde det. Hunden la sig i snön och stirrade på dem hon också. Vi låg på varsin plats och kikade upp bland dessa urtida spöken under en halv timme. Sen tyckte jag att det började bli tråkigt. Då ropade jag på hunden som kom direkt. Sen gick vi in och åt Jansons frestelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar