booooo

Jag drömde om en hund som spelade piano med väldigt bestämda tassar imorse. Det var sjukt kul tyckte jag och höll om och garvade åt den här hunden, som vart väldigt peppad av att jag uppskattade hans spel. Och vi satt tillsammans bland fina människor som alla hade väldigt roligt. Jag vaknade av att jag faktiskt väste av skratt och sen låg jag och log åt min hund och var varm och glad åt alla mina vänner där i närheten. Det var så solglittrigt genom asplövsvajandet utanför fönstret och bara fint. Fint. Men ju längre tiden gick förstod jag att detta inte kunde stämma. Jag har ju ingen hund som spelar piano. Här finns inga vänner i varmt gult ljus för jag är ju helt ensam härute. Det är inte sommar. Det är inte ens sol för det är snödimma. Det kändes som om någon långsamt hällde isvatten i bröstet tills allt det gosiga och roliga var ersatt av slaskig kyla. Föjävlit!