para agua

Men snart: LOLLA SPANSKA! Alla spansktalande länder jag varit i är mina faboritländer. ALLA! Spanien självt inte minst. Jag trivs så våldsamt bra där. Hela inret blir som en rusig centrifug, dagonatt nattodag. Käka flamberade korvar och sluka sangria! Kika på saffranssol och knullblåa vatten! Jag kommer aldrig förstå mig på folk som ska vara tufft blasé och oimponerade av allt när de reser: det är ju APAPEPPIGT att fara utomlands! Det finns inget som är tråkigt, hur många gånger man än gjort det förr. Och tänk att det ens är möjligt, och så smörmöjligt dessutom. För svenskar är hela jävla jorden öppen. Jag glömmer inte att jag är priviligerad som kan fara än hit och än dit. Och det om något är en anledning att vara tacksam och entusiastisk och intresserad när man kommer till nya länder tycker jag.

Jaaaaaaaaa, javet: det finns sådant jag borde ordna i livet, men just nu gir jag fanken i det. Jag behöver andas in lite liva och lusta, springa i sanden och tjabba tjenligt med snäppiga restaurangägare. Jag vet ju att det hjälper. Att det egentligen är det enda som hjälper.