Tja, väääärldsmusiken. Det bästa var världsmusiken från Jämplann, gud vad vacker den var. Tim Burton på burk lät det som. För att ta oss på Gamla T liftade vi förstås, i går tvärnitade en folkabuss med en göbbe som sprang ut och öppnade hundluckan för oss, sen fick vi sitta där och sjunga WHERE'S MONA? SHE'S LONG GONE så saliven stänkte på fogsvansar och plexiglas. Det var en kvinna i framsätet också, hon lät ungefär så här: HAHAHAHAheheeheHAHAHAHA hela vägen och vi drog på rejält med sången då hon verkade tycka att det var nöjsamt. Sen på festivalen kände jag exakt fyra människor, jag hade tippat på hundra i alla fall så jag var lite besviken. Sen var det ett kutande och talande och dansande och sen tyckte min kompis att vi skulle packa ihop, men jag VÄGRADE såklart, aldrig att jag kan lämna stan orörd även om jag vet att den inte har ett snyft att erbju. Så hon åkte hem och jag gick omkring för mig själv och träffade lite kompisar och talade pitemål och drack coca. Sen gick jag väl hem då, för det var inget annat att göra.
Idag: piggt. Fått liggahistorier och ecstasydrömmar serverade på härliga Svenssons café. Kört bilen Jesus och kikat på Saturday night fever och mupparna. Härmat talgoxar och storlomar och kisat i vårsolen. Men också. Undrat varför männen håller sig på replängds avstånd. Nej just ja. Det kanske är jag som håller dem undan. Låt's säga så. Formen blir bättre då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar