Ännu tidigare än förut var jag ute och flanerade. Det kändes som en hemsk festivalmorgon blandat med en skör barndomsmorgon.
En festivalmorgon när man vaknar darrig och är ensam bland tälten med tyst ångest för gårdagens spritintag & skitmycket äckligt skräp & trötthet & hunger som inte är någon hunger & man har tappat plånboken & blivit påmuckad bråk från gäng med slymiga norrmän och fått stryk och varit rädd & är skamsen över att man missat allt det man kom för att se & alla snygga pullor som man aldrig kommer att kunna se ut som & hugg och slag för pengarna som är borta & man har förstört sin mammas alldeles nya sovsäck & alla som avskyr en växer sig enorma i bröstet & man vill hem eller stanna tiden & man är stressad över folk som åker ifrån en och man har ingen lift
Eller en morgon i barndomen när ljuset är skärt & man är vaken för tidigt & det sjunger fåglar & fläktar blommor & natten sitter kvar i ögonen men det är vackert & man har ingenting man måste göra för att man är ett barn och har inte skuld i någonting
Så kändes det. Blandat. Men mest kändes det som en hemsk festivalmorgon.
fredag 13 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar