Idag är luften damm och kattig grundandning. Jag vaknade mitt i en dröm i Chile och jag var ihop och såg en framtid, kände mig som en del i ett sammanhang! Och uppvaket var inte enbart fysiskt ensamt trots tassar i håret och vänner i telefonlistan. Hur fortsätter man? Kommer jag bli sittande som nån Brontesyrra och surisera innanför spröjsade glas? Knappast; jag är för cynisk för romantik och för fantasilös för äventyr, då blir det bara nåt grinigt som ingen vill läsa.
Kanske den enda jag betyder nåt för är den enda jag inte kan ge något tillbaka till. Gud! Är jag med i nån plan av dina? Ge mig ett tecken innan jag törstar ihjäl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar